Monthly Archives: July 2015

Om nya systembolaget.se

Idag planerade jag att dra en sväng förbi vårat kära alkoholmonopol inför Urkult, och behövde få reda på öppettider. Eftersom vi lever i moderna tider använde jag då min webbläsare för att besöka http://www.systembolaget.se/, och fick då se att de gjort om sin webbsida rejält. Men, kära läsare, tänk min fasa när jag upptäckte att inga av sökfälten fungerar! Det visar sig att Systembolaget numera (?) kräver att man har JavaScript aktiverat i sin webbläsare för att kunna använda deras sida. Detta tycker jag är väldigt underligt när man är ett statligt bolag, och jag skickade därför följande via deras “tyck till”-formulär (som också kräver JS):

Underkänt. Sidan kräver JavaScript för att fungera och fungerar inte i t.ex lynx och därmed troligtvis ej heller med skärmläsare. Borde inte en del av Systembolagets uppdrag vara att vara tillgängliga för blinda personer? Samt att inte tvinga användare att köra främmande kod på sina datorer?

Nu i efterhand märker jag också att sidan laddar in Google Analytics, så jag hade även kunnat slänga in en rad om att det är underligt att man säljer data om svenskars dryckesvanor till amerikanska bolag. Nåväl.

Här hade jag tänkt ha ett litet utlägg om faran med att kräva att främmande kod körs för att webbsidor ska fungera, men det får bli en annan gång. Tills vidare rekommenderar jag att kika runt på langsec.org (Language-theoretic Security).

On resonant cavity thrusters

So the controversial EmDrive is making the rounds again, this time with a group of German experimentalists claiming to have measured a net thrust of 20 µN for 700 W of input power (link to paywalled paper). This post isn’t going to pass judgment on whether the effect is real or not, but rather whether it is actually of practical use given what has been claimed so far. In order to do this I’m going to use a toy scenario I like to think about every now and then: getting a PocketQube satellite from low Earth orbit (LEO) to the Moon.

PocketQube

PocketQube – the satellite form factor that fits in your hand!

Since we’re starting in LEO we first need to know: is this drive capable of delivering enough thrust to keep our orbit from decaying? This means compensating for drag, which according to Wikipedia is somewhere between 7.5 – 100 m/s per year depending on altitude. The questions then are “how much power do we have?”, “how high will our thrust be?” and “how high is our mass?”. For these I’m assuming a 5x5x5 cm PocketQube with maximum allowed mass (180 g).

If we have five of the sides of the satellite covered in solar panels, folded out like flower petals and optimally aligned with the Sun, with an efficiency of 20%, then our total power with an insolation of 1300 W/m² (solar constant) becomes: 5*0.05²*1300*20% = 3.25 W. In LEO we’re shaded by the Earth roughly half of the time, so the average power becomes 3.25 / ≃ 1.6 W. Assuming the thrust of the device is linear we then have an average thrust of 20*1.6/700 ≃ 46 nN.

With a thrust of 46 nN and a mass of 180 g (0.18 kg) the average acceleration becomes 256 nm/s². Over a year the accumulated delta-v is 256/10⁹*60*60*24*365 ≃ 8.1 m/s. In other words: if we get to start at an altitude above 600 km we’re probably not going to fall back down again (but only just barely).

So, how long is this trip going to take us? Again I’m going to use Wikipedia, and look up how much delta-v is needed to get from LEO to LLO with this kind of low-thrust drive: 8.0 km/s. I’m also going to be kind and disregard the drag for this one: 8000 / 8.1 = 988 years (!). Now, it’s been a while since we went to the Moon, but something tells me if we’re still around it’s going to happen a lot sooner than the year 3003 :)

Incidentally, this is why for electric propulsion thrust per unit of power is much more important than specific impulse. All the efficiency in the world isn’t going to be of much use if you’re dead by the time your probe arrives at its destination..

SA2TMS rapporterar

Nu för något annorlunda: förra veckan skrev jag och tre andra i stan prov för amatörradiocertifikat efter att ha haft en studiecirkel runt detta i cirka en månad. FURA har skrivit lite kort om det, vilket kan läsas via denna länk. Där finns även en oerhört fotogenisk bild på mig!

Hursom damp själva licensen ner i brevlådan idag, stämplad och allt. Callsign (även känt som signal) blev SA2TMS, där SA2 är beteckningen för Sveriges nordligaste distrikt och TMS är vad jag valde som suffix i all enkelhet.

SA2TMS - med rätt att sända!

SA2TMS – med rätt att sända!

Nu frågar sig läsaren kanske vad detta ska vara bra till. Som allt annat det här året kretsar detta såklart rund scube och våra månidéer. En av dessa är en låghastighetslänk mellan Jorden och sonden, och detta är något vi gärna testar på marken gott om tid i förväg. Planen för det är att placera en sändare och en mottagare på c:a 100 km avstånd (atmosfärens tjocklek) samt sända med en effekt som motsvarar det vi kommer få emot om vi har säg 5W på månen – någonstans runt 1 µW (mindre än en WiFi-accesspunkt men mer än en MP3-FM-sändare). På detta blir det troligtvis något störkänsligt protokoll som JT65 eller PSK31.

Det blev även återigen att lyssna efter internationella rymdstationen ISS förra helgen, ett evenemang framförallt arrangerat av Petter Karkea. Vi fick inte kontakt med någon ombord, men vi (läs: Peter SA2BLV) lyckades lämna ett meddelande i ISS brevlåda. Tydligen ska det stå på ARISS hemsida, men det närmaste jag hittar är att den snappat upp att det är Peter som skickat något. Men en kul utflykt likväl!

Deltagare vid Omberget 2015-06-28. CC-BY-SA Petter Karkea

Deltagare vid Omberget 2015-06-28. CC-BY-SA Petter Karkea

En något mer underhållande användning blir nog att hålla kontakt med ordentliga handradios under något gummibåtsrejs nedför Umeälven senare i sommar.

Slut för denna gång!